Veronica Pettersson

Kändes verkligen i hela mitt hjärta.



God kväll people!

Jag har ju glömt berätta för er att jag har gjort min sista VFU på sex veckor, den bästa förskolan jag varit på. Känns asgött att avsluta min sista VFU på ett positivt sätt. Fick grymt omdöme från min handledare. Redan från första stund kände jag att jag kommer trivas där tillsammans med barnen och personalen. Fick ett superbra första intryck. Jag har lärt mig hur mycket som helst, dels på mitt eget initiativ som är öppen för att testa nya saker och är hungrig på kunskap, diskuterar och resonerar kring vad jag ser, men även personalen - särskilt min handledare. Bestämde mig för att en gång i veckan hålla i en samling, hade det både med 2,5-3 åringar och 4-5 åringar. Fast i olika grupper, så jag utmanade mig under dessa sex veckor. Planerade inför alla mina samlingar och utvärderade efter varje samling hur det gick. Har förstått hur viktigt det är att göra det, för att både jag som pedagog och barnen ska känna det meningsfullt och att jag ska kunna utveckla samlingen till nästa gång. Ni må tro att jag har haft kul på vägen, det blev inte som jag hade planerat under samlingarna men jag har fått inse att det inte gör någonting. För både jag och barnen hade himla kul! Jag kommer aldrig bli för vuxen för att sluta leka. :D

Det kändes vemodigt att lämna alla som man lärt känna, har haft roliga stunder med personal från övriga avdelningar, lärt känna massa härliga människor! Fast barnen var trots allt jobbigast att lämna, när jag satt i mitten på samlingen och min handledare berättade att det var min sista dag. Kändes det inte alls kul och en pojke sa efter en stund: "kommer hon inte imorgon då?". Fast barnen tog mitt hjärta när jag mötte några vid dörren innan de skulle in... och alla bara: "hejdå" medan en pojke säger: "jag kommer sakna dig" och sedan vågar fler barn säga det och jag säger givetvis att jag kommer sakna dem också. För det kommer jag göra. Men kommer nog komma tillbaka för examensarbetet, så det är inte sista gången. Nåväl, efter orden "jag kommer sakna dig". Frågade jag om någon ville ha en kram och det ville alla förutom en. Det blev både enskilda kramar och gruppkramar. Alltså, hur goa barn?

Btw, det ovan är vad jag fick som tack för att jag varit hos dem. Hur fina!? Åååh, det arbetslaget... helt fantastiskt!

När jag sedan pratade med mamma i telefon... brast jag ut i gråt, jag har känt mig så uppskattad där och det kändes verkligen i hela mitt hjärta.


Förresten... denna tisdag blire spontant biobesök... jag, Victoria och Evelina ska se "Skönheten och odjuret" i 3D.

Hoppas att ni får en grym tisdagskväll!

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas