Veronica Pettersson

Klev över tvättkorgen.

God kväll mina goingar!!

I morse var jag förbi jobbet och firade min kollega tillsammans med andra i huset. Riktigt trevligt, käkat tårta och tjötat. Därefter har jag bara chillat och nu har jag precis käkat ris med köttgryta och som pricken över i:et en skvätt chilisås till det. Btw, så skönt att vara ledig denna fredag, har läst ur "Jag är inte perfekt, tyvärr" och nu lyssnar jag på Carolas nya Julalbum - ja nu är det fan dags att slå på Julmusik och skapa lite julkänsla... ;)

På tal om någonting helt annat... tänker att jag ska berätta för er om hur det är att flytta hemifrån. Håll i hatten!



 Inte 18 år på bilden. Men det här var mitt flickrum när jag bodde hemma.

Jag var inte särskilt gammal när jag flyttade hemifrån, var endast 18 år och flyttade i och med utbildning. Eftersom jag knappt till slut orkade med mig själv, vänner eller familj - var så himla trött hela tiden av allt pendlande. Minns en gång av alla gånger jag somnade i min kurslitteratur, men vaknade till när mamma ropade från köket "Veronica?" "Ja?" och hon kommer in med plugg snacks i form av choklad. Världens bästa mamma.

Snart insåg jag och min familj att det behövdes en förändring... då började sökandet efter lägenhet. Det gick ganska lätt, en klasskompis hade en lägenhet som hon ville bli av med. Vi var och kollade på lägenheten och förutom att det var några grejer som behövde justeras kändes den lovande. Däremot skulle min erfarenhet av privata hyresvärdar sänkas till botten. Han snäste åt mig i telefonen
när jag talade om för honom att jag var intresserad, men att det fanns några saker som behövde justeras först. Han sa något liknande "men då har jag andra som är intresserade". Då upprepade jag för honom att jag var intresserad, men att det fanns några saker som behövde justeras först. Då klickade han mig och kommer så tydligt ihåg att jag var i stan med några vänner, det drog ner mitt humör rejält... men sedan när jag hade fått berätta om samtalet så försökte jag släppa det och istället ha roligt! Gubbjäveln skulle inte få förstöra min kväll.

Jakten på lägenhet fortsatte alltså... som tur var hade jag en vän som hade en som skulle hyra ut i andrahand, så november 2012 om jag inte är helt ute och cyklar? Hade jag en lägenhet i Borås och det kändes så himla bra att slippa gå upp astidigt, utan kunde liksom få sovmorgon. Det var rena drömmen. Haha, minns hur jag stod och sminkade mig extra mycket bara för att jag kunde och slippa gå upp så tidigt.

Dagen kom dock när Försäkringskassan trodde att hon som jag hyrde av också bodde hos mig. Så jag fick inget bostadsbidrag och visste ju inte hur länge jag skulle få hyra lägenheten.



Min första lägenhet.

Då bestämde jag mig för att söka en ny lägenhet och hamnade i en studentlägenhet med bra gångavstånd till bussar. Här bor jag fortfarande och trivs superbra!
Min lägenhet blir bara mysigare och mysigare... jag håller bättre ordning än innan.



Min andra lägenhet.

Omställningen att flytta hemifrån var STOR. Jag som var bortskämd, visste inte hur man tvättade eller ens lagade mat.
Brände köttfärsen när jag skulle laga köttfärssås med spaghetti för första gången. När jag bodde hemma klev jag bokstavligen över tvättkorgen som mamma hade ställt i trappan. Jag orkade inte tömma diskmaskinen, utan hoppades att mamma skulle glömma att säga till. Jorå, snacka om bortskämd. Det var när jag flyttade hemifrån som jag verkligen insåg hur mycket mamma hade gjort för mig. Att handla, tvätta och sköta ett hushåll tar tid. Förstår nu varför mamma blev sur på mig ofta. Jag gjorde ju knappt ett skit utan att gnälla. Tur att man växer upp!

Ni kanske själva har planer på att flytta hemifrån? Kanske beror det på utbildning, jobb eller att du bara vill ut i vuxenlivet? Jag ångrar mig inte sekund att jag flyttade hemifrån när jag var 18 år. Tvärtom, det var bra för mig. Jag har blivit självständig.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas